Logoterapi 

Vad är logoterapi

Vad är logoterapi?

Logoterapi och existensanalys (LTEA) utvecklades ursprungligen av den österrikiske psykiatern, neurologen och filosofen Viktor Frankl (1905–1997), som först formulerade principerna för sin filosofi på 1930-talet. Logoterapin kallas ofta den tredje Viennesiska skolan för psykoterapi. De andra två är Sigmund Freuds psykoanalys och Alfred
Adlers individualpsykologi. Viktor Frankls logoterapi tog avstånd från dessa tankeskolor genom att fokusera på framtiden i ställer för det förflutna och på människans strävan efter mening i stället för reaktiva psykiska mönster, såsom Freuds lustprincip eller Adlers mindervärdeskomplex.

Det logoterapeutiska tankesättet är en virtuell skattkista för självförbättring och personlig tillväxt. Logoterapin kan användas som en form av filosofisk rådgivning för individer, grupper och organisationer. Logoterapin kan väl användas även som en komplementär form av rådgivning till traditionell psykoterapi samt andra former av människovård eller socialt stöd. Logoterapin bjuder på en positiv men realistisk utsikt på människolivet.

Logoterapin engagerar sig med människolivets stora frågor: Vad är meningen med livet? Hur lever man ett gott liv? Vilken mening har just mitt liv? Hur kan jag leva ett mer meningsfullt liv? Vilka är mina värden och hur inverkar dessa mina handlingar? Vad är meningen med lidande och döden? Hur kan jag växa och utvecklas som en människa?

Logoterapin ger begreppsliga verktyg för att tackla dessa frågor. I logoterapi kan man bearbeta dessa frågor individuellt eller i grupp med en logoterapeutisk handledare eller logoterapeut.

Grundläggande logoterapeutiska begrepp

Logoterapin grundar sig på en filosofisk människosyn där människan ses som en holistisk enhet som har högre andlig medvetenhet – där människan kan utöva sin fria vilja – vid sidan av det reaktiva psykofysiska. Enligt den logoterapeutiska människosynen är människans primära behov viljan till mening, dvs. nödvändigheten att uppleva
livet som fyllt med syfte och mening.

Livet i sig är meningsfullt och varje enskilt liv är värdefullt och meningsfullt. Det finns en plats i mosaiken av livet för var och en av oss. Vår bristfällighet som mänskliga varelser gör oss alla unika och situationerna vi stöter på i livet är också unika för var och en. På grund av vår unikhet kan ingen visa oss vad meningen med livet är och inte heller
kan vi själv ge livet mening – livets mening måste var och en själv finna ute i världen där den kallar oss. Den enskilda personens livets mening kumuleras således av de val som man gör i det dagliga livet där livet presenterar oss praktiska valmöjligheter.

Vi har fri vilja

Människan har fri vilja. Denna vilja är dock inte absolut; den är snarare alltid till någon grad begränsad av vår situation, eller vårt levda liv, inkluderat genetiska, sociala och kulturella faktorer samt andra omständigheter och alla våra livserfarenheter. Livet kallar oss att använda vår fria vilja till att göra val som är de mest värdefulla av alla
alternativ i en bestämd situation, och vi är ansvariga för de val vi gör. Enbart de val som resulterar i något av värde för någon eller något annat än oss själva, är värdefulla. Om vi själviskt jagar lycka och upplevelser i livet, förblir vi i grund och botten alltid missnöjda med vårt liv. Men om vi osjälviskt gör värdefulla val, kan vi uppleva att vi lever ett
gott och uppfyllande liv.

Livet har alltid mening, även under mest extrema omständigheter. Denna princip fick Frankl bekräftat som en fånge på fyra olika koncentrationsläger under andra världskriget, såsom han hjärtslitande beskriver i sin klassiker Livet måste ha mening. Livet har också mening till det sista andetaget. Därför hävdar logoterapin att man alltid kan och bör säga ”ja” till livet.

Värdefullt agerande gör livet meningsfullt

Som etiska varelser bör vi rikta oss mot de absoluta och universella värdena, såsom kärlek, sanning och frihet. Det är så livet fylls av mening och syfte. Men hur kan vi alstra värde i världen omkring oss? Logoterapin beskriver tre sätt:

• Vi kan i vårt arbete eller hobbyer genomföra en värdefull handling. Allt arbete kan ha ett värdefullt innehåll om vi gör det helhjärtat med all vår förmåga. Vi kan genomföra värdefulla handlingar även t.ex. genom att vara kreativa eller genom att idka välgörenhet.

• Vi kan uppleva värden i naturen eller konst. Vi kan dessutom uppleva värden i andra människor och erkänna de värdefulla potential som den andra har. Vi blir medvetna om en annan människa i hennes innersta personlighetskärna genom kärlek. Att uppleva värde är ofta det första steget i att överhuvudtaget bli medveten om värdedimensionen av livet.

• Vi kan inställa oss med en värdefull attityd till lidande och slag av öde. Lidandet är en mänsklig erfarenhet som alla människor förr eller senare går till mötes. Svårt lidande är en sann mänsklig utmaning och vi behöver andlig trotskraft för att visa mänsklig värdighet i lidande. Genom värdefull attityd kan vi uppleva
  livet som meningsfullt till det sista andetaget och vi kan inspirera andra att leva ett värdigt liv trots svåra omständigheter.

I sista hand är målet av alla dessa meningspotentialer alltid en värdefull gärning eller handling. Orientering emot värden kallas inom logoterapin för självtranscendens. Självtranscendensen är möjlig endast genom människans förmåga till självdistansering, vår kapacitet att ta avstånd från våra omständigheter och se på dem från en objektiverad distans. Såväl självtranscendens som självdistansering och andra andliga kapacitet vi har måste övas aktivt. Logoterapeutiskt tänkande och logoterapeutiska övningar visar hur man konkret kan göra det.

Källa Finlands Logoterapiinstitut, Jukka Packalen